Rädsla

Jag kom på mig själv tänkandes idag. Vad skulle vara det absolut värsta som någonsin skulle kunna inträffa? Jag var inte riktigt säker på mitt svar, men snart rös jag så att jag varken visste ut eller in. Det hade uppenbarats för mig. Mitt undermedvetna hade talat. Jag var rädd för att bli den där ensamstående mamman som har två snoriga ungar som hon får ta hand om själv medan hennes man arbetar för att få mat på bordet. Jag är rädd för att bli en stämpel som en man kan ta för givet och där han kan säga vad han vill och jag enbart lyder och gör som han säger. Det kvittar om han är stenrik och ger mig pengar som jag kan spendera på det jag behagar. Men så länge som ett äktenskap är byggt på dessa ideal vill jag inte vara en del av det. Jag lever hellre ensam med min katt än ihop med en knäppgök som tror att han kan dalta med mig. Nej, ibland måste man säga ifrån. Fräs lite och älska sedan. Vettiga pojkvänner är det bästa som man kan få i livet. Men granska dem efter hur de beter sig, innan det är för sent. Bevara mig väl. Ni vill väl ändå ha ett liv där ni själva har något att säga till om!?

Må hjärnan vara med er och med mig. Akta er för djävulen, varelsen finns i krokarna!

Nya Tv-succén?

Igår låg jag och tänkte för mig själv i min säng. Där låg jag och kom på exakt vad jag skulle skriva här i min blogg. Igår tittade jag nämligen på ett ytterligare danskt genombrott inom televisionen, nämligen Anna Pihl, som går på TV 4. Förr var danskarna i farten med serien som slog igenom med ett dunderbrak i grannlandet Sverige, ja, alla kommer väl ihåg Mordkommissionen. Liksom den har de fortfarande stannat smått i samma genre, Anna Pihl är en polis som är ensamstående och bor tillsammans med sin son och hennes bögkompis. Kring henne forsar äventyr, kärleksdrama, skottlossning, ensamhet, bråk, familjegräl och mycket annat som gör serien så nervkittlande, fast på ett lyckligt sätt. Det går inte att undgå att inte lägga sig i serien, man är helt fast när man följer den, man blir berörd på de mest lyckligaste sätt och man sneglar argt mot klockan för att få den att ticka saktare.

Har du ännu inte sett ett enda avsnitt av serien? Då tycker jag det är dags för dig att sätta på TV 4 på måndagar mellan 20.00 och 21.00, eller reprisen (som jag föredrar) på tisdagar klockan 23.30.

Titta på bra TV!

Vinna eller försvinna?

Hur kommer det sig att tjejer och killar är så jäkla olika (om jag nu får uttrycka mig på detta sätt)? Vad gör oss till så vitt skildra individer och hur kommer det sig att tjejer är specialister på att starta ett så kallat ”catfight”? Gör inte killar på detta sätt? Nej, faktiskt inte.

Visst, man kan bli irriterad på den mest snällaste personen i världen om man har råkat hamna i en svacka och mår dåligt. Det går att förlåta. Men som så många andra incidenter kan det vara onekligen tufft för tjejer att förlåta tjejer, speciellt om man stått dem nära väldigt länge. Man klöser varandra, hotar varandra, stryper varandra och till och med river av varandras kläder för att man är så arg, så uppjagad. Och det värsta är att man kan vara uppjagad för en struntsak. En sak som för killarna skulle bidra till skrattretande impulser mer än gängliknande stryptag och blodiga pölar. Men så är vi ju också olika, vilket man absolut inte får glömma. Vi är varelser som tillsammans ska leva på denna jord. Många läxor bär livet med sig och en väsentlig läxa är att tjejer när de når puberteten inte längre klarar av att vara i samma rum som andra av samma kön. Det finns inte en sak som inte tjejer tänker på när de når denna fruktansvärda hemska ålder. Allt strömmar genom en 15 årings hjärna, precis allt mellan himmel och helvete.

Vidare upp i åldern kan man så även där stöta på komplikationer med det dylika könet. Kanske är vi kvinnor så dominanta att den ene försöker ta över den andres jobb. Vill verka häftigare, tuffare, duktigare, coolare och smartare än den andra. Det finns inget luftrum för funderingar. Det gäller att agera snabbt och vara vinnaren. Det finns bara en sak som gäller för en kvinna i dagens samhälle, i det samhälle som vi blivit uppväxta i, det är politikerna och det eviga mediebruset som gjort oss till de varelser vi är idag, jämställdhet hit och jämställdhet dit.

Det gäller att vinna eller försvinna.