Vinna eller försvinna?

Hur kommer det sig att tjejer och killar är så jäkla olika (om jag nu får uttrycka mig på detta sätt)? Vad gör oss till så vitt skildra individer och hur kommer det sig att tjejer är specialister på att starta ett så kallat ”catfight”? Gör inte killar på detta sätt? Nej, faktiskt inte.

Visst, man kan bli irriterad på den mest snällaste personen i världen om man har råkat hamna i en svacka och mår dåligt. Det går att förlåta. Men som så många andra incidenter kan det vara onekligen tufft för tjejer att förlåta tjejer, speciellt om man stått dem nära väldigt länge. Man klöser varandra, hotar varandra, stryper varandra och till och med river av varandras kläder för att man är så arg, så uppjagad. Och det värsta är att man kan vara uppjagad för en struntsak. En sak som för killarna skulle bidra till skrattretande impulser mer än gängliknande stryptag och blodiga pölar. Men så är vi ju också olika, vilket man absolut inte får glömma. Vi är varelser som tillsammans ska leva på denna jord. Många läxor bär livet med sig och en väsentlig läxa är att tjejer när de når puberteten inte längre klarar av att vara i samma rum som andra av samma kön. Det finns inte en sak som inte tjejer tänker på när de når denna fruktansvärda hemska ålder. Allt strömmar genom en 15 årings hjärna, precis allt mellan himmel och helvete.

Vidare upp i åldern kan man så även där stöta på komplikationer med det dylika könet. Kanske är vi kvinnor så dominanta att den ene försöker ta över den andres jobb. Vill verka häftigare, tuffare, duktigare, coolare och smartare än den andra. Det finns inget luftrum för funderingar. Det gäller att agera snabbt och vara vinnaren. Det finns bara en sak som gäller för en kvinna i dagens samhälle, i det samhälle som vi blivit uppväxta i, det är politikerna och det eviga mediebruset som gjort oss till de varelser vi är idag, jämställdhet hit och jämställdhet dit.

Det gäller att vinna eller försvinna.