Flyg till lyckan
Vad ska du göra?
Makalöst tråkigt. Ja så beskriver jag årets första två delfinaler av Melodifestivalen 2007. Nu tänker många kanske, men va fan det är ju ingen som tvingar dig att kolla! Nej, det är ju sant men intresset för att titta finns där och det har funnits där sedan jag var mycket liten. Det är alltid roligt att kritisera och tycka till om saker och ting. Tycker inte du det? Eller är jag så olik alla andra? Personligen tror jag inte det, vi är alla mycket bedömande av allt och alla.
Jag har en underbar vän. En så underbar vän att jag ibland avundas hennes liv och skulle ibland vilja leve hennes istället för mitt. Men ofta inser jag att man inte kan drömma om att gå runt och undra hur det hade varit att leva andras liv. Man måste ju leva sitt liv, annars kan ju det rent av få åka en väldigt lång rutschkana nerför en väldigt lång backe. Nåja, jag har haft en tuff period nu i mitt liv, ofta kommer dessa tuffa perioder över vintern och jag börjar undra ifall jag kanske måste ta mig till ljuset för att må bra? Det verkar som om alla kring mig blir på dåligt humör bara för att jag har det tufft just nu. Det är mycket märkligt men nog väldigt sant. Varför? Bra märkliga liv vi lever och bra märkliga humörsvängningar som vi alla har. Ibland önskar jag att de bara kunde försvinna. Försvinna långt bort så att jag aldrig mer behövde ta del av dem. Det är då dessa perioder inträffar som man behöver underbara vänner. Jag har en, eller faktiskt två om man räknar med min fantastiska pojkvän. Båda dessa personer är hjältar i mitt liv och varje dag tackar mitt undermedvetna dem för deras otroliga support. Jag älskar er och ni vet vilka ni är. De närmaste och de viktigaste personerna i mitt liv!
Ha det bra vänner!
Kan ni förstå hur jag känner just i detta ögonblick? Nej, naturligtvis kan ni inte göra det för jag har ju inte ännu avslöjat mina känslor. Faktum är att jag känner mig lättad och glad över att jag och min vän äntligen är klara med ett projekt i skolan som visade sig bli kanonbra till slut! Kan ni förstå den känslan man har när man är helt klar med något och resultatet blev precis så som man själv önskade? Det var längesedan som jag själv var så nöjd över något och det känns så skönt att återigen få känna den känslan!
Ibland önska jag att jag vore fri, fri från livets alla måsten och begär. Varför blev vi födda till en värld full av äventyr… men den fick vi inte utforska om vi inte kunde betala för resan. Hur kommer det sig att vi hela tiden är så avundsjuka på varandra? Allt för ofta tittar vi på vad andra har, saker som VI saknar men egentligen eller förmodligen skulle klara av att leva utan. Varför tittar vi inte istället på vad vi själva har åstadkommit i våra liv? Vad gör oss så unika och varför är jag här på denna jord?