Tick, tack, tick, tack…

Livets enda onda sak är tiden. Man kan inte stanna upp och tänka allt för länge, ty man snabbt kommer på att det gått allt för lång tid, och man själv inte utfört någonting.

Tiden. Varför är vi så beroende av tiden? Varje människa, i stort sätt, lever sitt liv idag efter urets små tickande pilar. Man måste hinna dit, inte komma sent dit, äta mat på rätt tid, lägga barnen då osv. Hela samhället har utvecklats som en stor klocka som snart är på väg att sprängas. Man klarar inte mer. Inte konstigt att man inte mår bra. Inte konstigt att man är stressad.

Stress. Vi får lov och trappa ner. Det här är inte bra för hjärtat. Vi måste hinna göra mer i livet. Det kan inte sluta nu, nej. Vi måste se till så att alla lugnar sig. Man måste få ha en stund för sig själv. Du kan inte alltid finnas där för alla andra. Tänk. Ingen vill förlora dig. Alla vill umgås med dig. Vi vill att du ska vara här för oss. Vi vill älska dig för den du är. Men främst vill vi se att du är frisk och kry. Lova ta hand om dig själv. Sen kan du ta hand om alla andra.

Livet är ditt. Tiden kan du vinna. Stressen kan du besegra. Viljan är din.